På operationsbordet

Minuterna innan korsbandoperationen ska äga rum förbereds alla tänger,skalpeller,skyddspapper och jag då såklart.
Blev väl omhändertagen av narkossköterska,läkare and so on innan dom söver ner mig får jag en dos lugnande.
varför vet jag inte, anser att jag är lugnet själv och pratar på som vanligt.
Snurrar till lite lätt i skallen och jag känner mig så där härligt full, ni vet då man lägger sig i sängen och allt snurrar.
Jag känner av ruset och fnissar lite sen fortsätter jag hålla låda, hålla igång diskussionen så att säga.
Sköterskan frågar om jag inte känner mig dåsig??
- Äsch säger jag det är lugnt(just det kom ihåg jag är lugnet själv)
Nån minut senare
Sköterska 1:
- Borde det inte blivit tyst nu?
Sköterska 2:
- Jo.
Sköterska 1:
-Jag ger henne en dos till
Därefter blev det svart och två timmar senare vaknade jag upp på uppvaket lappad och lagad. Följande timmarna spenderade jag i en spyhink(kan tydligen bli så av narskosen) eller med slutna ögon i hopp om att dagen skulle va slut.

Den billiga "fyllan" hade även en bakfylla att bjuda på