Det konstiga med barn är att dom aldrig gör som man vill eller säger och tvärtom då såklart.
Wilda har en tendens till att låsa gommen då mamma ska mata.
-En sked för mamma
Nepp
-En sked för pappa
Nepp
- En sked för Joppe då? Kom igen
Hell no
Efter mycke trugande så tröttnar mamma My, svär lite och släpper ner ungen.
Men en gång börjar Wilda krypa över köksgolvet och stoppa allt i munnen som hon hittar.
Den som för fem minuter sedan var oanträffbar.
Funderar starkt på att nästa gång slänga ner lite korv och mos på golvet
Varsågod maten är serverad
Det slår mig hårt då jag inser att i denna lilla kropp finns en väldigt stark vilja...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar