Hur var det här då?

Efter två veckors soffliggande och trisstess så är det nu med glädje som jag satte mig upp på en motionscykel i fredags.
5 minuter det var alles men det räckte gott och väl för mig.
ÅÅ nu börjar jag sakta men säkert avveckla kryckorna(som jag för övrigt alltid lägger bort), stygnen är tagna och på måndag bli det full rehab i båda bassäng och på gymmet.
Allt känns så bra sprudlar av glädje bara jag tänker på att trampa vatten och svettas på en lam sjukhus cykel...
Jag vet om en månad kommer jag säkerligen att skriva hur jävla drygt och tråkigt det är med rehabträning.
Men just i detta nu är jag bara så lycklig över att livet börjar rulla igen...