Din hand håller hårt om mitt rövarhjärta

Det är nattens mörkaste timmar.
Huset ligger tyst och dunkelt i väntan på att solens strålar ska få bryta fram.
Jag hör hur den minsta vaknar till och sätter sig upp i sin säng, han sträcker ut sina armar och ger ifrån sig högljudda protester.
Jag tar han i min famn och lägger han bredvid mig i sängen.
Han nästlar in dom knubbiga små fingrarna  i mitt hår och trycker in sitt huvud mot min hals.
Han somnar om och jag kan känna dom snusande små andetagen som lämnar fuktiga  avtryck mot min hud.
Jag ligger vaken en stund omfamnad av hans trygga närvaro.
Han ger mig ro ända in i hjärteroten.

Min lilla pirat jag Älskar dig till månen och tillbaka.

Har jag sagt att han är ETT.

Har jag sagt att han på sin unga ålders höst redan blivit driven, överjävlig och övermodig.

Jag helt glömt bort hur det var.

När allt inom en rimlig radie av en meter upp och en meter in måste saneras och rensas bort.

Om det nu mot förmodan inte handlar om den tråkiga vasen man fick i julklapp som bara står och samlar damm.

Hur tråkigt och avskalat hemmet blir.

Hur man alltid måste ligga steget före.

Och oavsett om man nu gör allt detta så glömmer man bort hela tiden, konstant att han växer, utvecklas och börjar blir mer intelligent än månaden innan.

Han är mer eller mindre "ALL over the place"

Klättrar på allt, tuggar på allt, jagar hundarna,dra storasyster i håret, hoppa ner från soffan med huvudet före, tvätta golvet med toaborsten you name it.

Mammans röst ekar i hela huset 24 seven.

"Rasmus NEJ"

"Rasmus gå ner"

"Rasmus låt bli"

Han tror snart att han heter NEJ i andra namn, men det får tiden utvisa.

Helgen som var

Jag tog bussen upp till Huvudstaden.

6 timmar till att enbart sitta med en bok, kolla landskapen som svepte fram och slumra till utan att någon eller något ropar "MAMMA" i örat.

Sen landade jag hos Katarina åkte iväg till hennes bror med familj åt fantastisk god mat, drack vin, småfnissade och gapskrattade fram till småtimmarna. 

Sen gick vi hemåt kröp ner under täcket, blundande och vaknade 10:40 dagen efter!

Har fan aldrig hänt dom senaste fem åren.

Drog ner och strosade på "SoFo", fyndade i second hand butiker, åt sen middag på "Vapiano" laddade batterierna helt enkelt.

Kvällen sen svidade vi om och åkte på Halloweenfest.
Själv skulle jag föreställa en flygvärdinna från "Pan Am" som hade skurit av sig handlederna då hon var olyckligt kär älskarinna till piloten.Tyvärr råkade mitt tillmålade blod smetas ut grundligt under jackan när vi åkte till festen.

Men vad gjorde väl det.
Kvällen bjöd på jelloshots.
Tilltugg och väldigt gott sällskap.

Dagen efter åkte jag hem full med energi för att möta upp familjen som stod och skrek "MAMMA" i hallen.

Mjölk ger starka barn

Efter att ha kört mjölkfritt i två år så får vi ju äntligen börja introducera mjölk.
Tack som fan sa mjölkpigan och slängde ihop en lasagne med äkta smör,äkta mjölk och äkta ost!
Vi säger hej då processat bordsmargarin och Hej, hej lagrad greve

Arvet känns om möjligt väldigt långt bort

Wilda och jag sitter i badkaret.
Hon leker med sina flaskor och häller vatten från den ena till den andra, om och om igen.
Själv njuter jag mest över tystnaden som uppstår under hennes fulla koncentration.
Hon stannar i leken och tittar upp på mig.
Hennes ögon fastnar i brösthöjd sen utbrister hon med sin gälla stämma.
"WOW mamma vad långa dom är!"
Jag känner just i detta nu att hennes arv som ska överlämnas någon gång i framtiden starkt har blivit indraget.
Sen fortsätter hon med sina pytsar och tillägger.
"Men vet du såna vill jag också ha"
Jag fnissar lite för mig själv för Belive me Wilda om några år så kan jag med all säkerhet garantera att du INTE vill att tyngdlagen ska komma och ta över dom innan så toppiga jungfrubrösten.

Att rucka på sina principer

Det är så lätt att vara principfast en sådan där vanlig vardag.
Då den Wilda försöker tjata hål i huvudet på sin mamma att hon önskar sig en "BARBIE"
Mamman kräks lite i munnen av bara själva tanken.
Hon försöker få sin dotter på andra tankar.
"ÄSch vore det inte bättre med en ny traktor??"

Men Icke
Hon vill vara som dom stora tjejerna.

Så var det den där natten när vi var inlagda på sjukhuset.
Då den Wilda precis hade blivit mutad med choklad efter ett smärre psykbryt.
Då den ömma modern i ren panik utbrister
 "Eftersom du nu har varit så duktig så får man önska sig en leksak"
"Precis vad du vill"

Den Wilda behöver inte ens tänka efter två gånger innan hon vänligt men bestämt säger.
"Då vill jag ha en Barbie"
Jag säger inte att hon utnyttjar situationen...

Nu ligger den alltså här med sitt plastiga anlete och hånler åt kvinnan som precis har ruckat på sina principer.

Men med lite tur så är det som med allt annat i en snart fyraårings värld.
Nyhetens behag

Hon är min Idol

Nu var det gjort.
Wilda opererades i tisdags.
Allt gick bra vi fick bo över en natt.
Och dela rum med Agda 90.
Mamman trodde att efter en hård och lång dag skulle den Wilda somna som en klubbad säl.
Det inträffade dock INTE.
Efter klockan slagit 22:00 och efter att hon fått ett smärre sammanbrott så mutade mamman den nyopererade med choklad.
Vad gör man inte för att lilla"Agda" ska få nån sinnesro under kvällen.

Sen slumrade hon till vaknade var och varannan timme.
Tills klockan slog  6:00 och mamman återigen satte igång barnkanalen.
Stackars "Agda" var mer eller mindre blind så vi slapp att slåss om tevedosan.

Sen fick vi komma hem och spendera våra dagar med lugn och ro.
Hon får äta vad hon vill sa läkaren.
Han den minsta ligisten rider på vågen må jag säga.
Han har ju inte ont någonstans men tackar ju aldrig nej till att det serveras glass, popcorn eller blåbärssoppa.
He is in heaven

Hon säger inte mycket gråter lite när energin tar slut och smärtan tränger sig på.
Ligger i mammans knä på nätterna när det blir jobbigt.
kniper ihop ögonen och biter ihop när sköterskan sätter i kanylen, sätter den lite fel och sätter den lite mera rätt.
Tittar med stora ögon när vi lägger ner henne på den stora sängen i den väldigt sterila salen full med slangar, skärmar, skalpeller och lampor.
Jag frågar flera gånger om det går bra om hon tycker det är otäckt.
Hon skakar på huvudet.
Jag frågar då om hon tycker det är spännande.
Hon nickar

Hon är min Idol min lilla kämpe som bara biter ihop och gör det.
Hon och all denna fantastiska personal som gör att hon trots denna icke barnvänliga miljö får henne att känna sig så speciell.
Hon blir överröst med beröm och ett och annat klistermärke.

Tack och åter tack utan våra sjuksköterskor och undersköterskor så stannar Sverige...