Hon är min Idol

Nu var det gjort.
Wilda opererades i tisdags.
Allt gick bra vi fick bo över en natt.
Och dela rum med Agda 90.
Mamman trodde att efter en hård och lång dag skulle den Wilda somna som en klubbad säl.
Det inträffade dock INTE.
Efter klockan slagit 22:00 och efter att hon fått ett smärre sammanbrott så mutade mamman den nyopererade med choklad.
Vad gör man inte för att lilla"Agda" ska få nån sinnesro under kvällen.

Sen slumrade hon till vaknade var och varannan timme.
Tills klockan slog  6:00 och mamman återigen satte igång barnkanalen.
Stackars "Agda" var mer eller mindre blind så vi slapp att slåss om tevedosan.

Sen fick vi komma hem och spendera våra dagar med lugn och ro.
Hon får äta vad hon vill sa läkaren.
Han den minsta ligisten rider på vågen må jag säga.
Han har ju inte ont någonstans men tackar ju aldrig nej till att det serveras glass, popcorn eller blåbärssoppa.
He is in heaven

Hon säger inte mycket gråter lite när energin tar slut och smärtan tränger sig på.
Ligger i mammans knä på nätterna när det blir jobbigt.
kniper ihop ögonen och biter ihop när sköterskan sätter i kanylen, sätter den lite fel och sätter den lite mera rätt.
Tittar med stora ögon när vi lägger ner henne på den stora sängen i den väldigt sterila salen full med slangar, skärmar, skalpeller och lampor.
Jag frågar flera gånger om det går bra om hon tycker det är otäckt.
Hon skakar på huvudet.
Jag frågar då om hon tycker det är spännande.
Hon nickar

Hon är min Idol min lilla kämpe som bara biter ihop och gör det.
Hon och all denna fantastiska personal som gör att hon trots denna icke barnvänliga miljö får henne att känna sig så speciell.
Hon blir överröst med beröm och ett och annat klistermärke.

Tack och åter tack utan våra sjuksköterskor och undersköterskor så stannar Sverige...