Nog att vi gillar action

Men det brinner lite för en när man ligger inne på förlossningen och svärfar ringer óch säger att Joppe har nysanfall och blöder näsblod.
Mannens käraste jakthund!
Så dagen efter fick han åkte in till djursjukhuset.
Söva ner, röntga och spola rent.
Tio dagars konvalecent med penecillin och antibiotika mot inflamation i halsen.
Vilket förmodligen uppkommit efter att en pinne eller sticka suttit fast i nosen.
Jo tack väl hemma forsatte nysanfallen och en vecka senare nös han ut en 5cm lång pinne.

Så efter två veckors vila var det äntligen dags för mannen och hunden att få ge sig ut i skogen.
Dom hann i alla fall upp till skogen och släppte hundarna sen rök Joppe och min fars hund ihop.
Pelle skulle "bara" sära på dom och fick sig ett stadigt bett.
Vilket slutade med ett besök till akuten under kvällen och en kur med penecillin.

Men som han sade "Jag hann i alla fall att jaga färdigt, å fan så bra hunden jagade"

Jag har slutat att bry mig.
Slutat att visa empati
Jag höjer mest på ögonen och ifrågasätter om det verkligen var "Nödvändigt"