Jetlag

Det känns just nu litegrann som att vi befinner oss i olika tidszoner.
Mamman tillbringar nätterna med en vaken och ständigt hungrande Rasmus i famnen och en bok i handen.
Har hunnit läsa fyra böcker utav "Isfolket"
Det finns 47 stycken allt som allt så jag känner mig långt ifrån sysslolös.

Sen går solen upp och treåringen vaknar till liv.
Samtidigt som 4:a kilos klumpen säger Godnatt och sover sig igenom dagen.

Just då första 30 minuterna innan mamman fått i sig kaffet, så känns det som att hjärnan har omvandlats till en flytande massa och är påväg att rinna ut.
Då gör man livet så enkelt som möjligt.
Det blir vad svenska folket brukar kalla fri uppfostran
Den Wilda får äta frukost framför teven, välja kläder helt själv och åka till förskolan utan att borsta tänderna.

Första perioden handlar enbart om att överleva amningsträsket.
Att ständigt gå runt och lukta sur mjölk, glömma bort tiden, få psykbryt när kaffet är slut, äta kall mat and so on.
Det är sånt som hör till.
Det är sånt som går över