Ja jag har verkligen börjat att fundera vart är alla vildsinta kamphundar??
Alla dreglande Rottweiler och farliga amstaff som det står så många artiklar om i tidningen.
Som äter barn till frukost och borde mer eller mindre förbjudas.
Visst är det lustig att jag som har haft hund i snart 9 år aldrig sett av dom.
Jo jag vet vad ni tänker
"Men snälla människa du bor ju på landet"
Ja men jag har även betat av några år i lägenhet inne i självaste staden.
Sedan bodde vi mitt inne i storskogen
Och nu tillbringar vi våra dagar mitt i ett villakvarter.
Men icke att varken min dotter eller mina två hundar blivit uppätna eller ens så mycke som lite attackerade av dom stora bestarna.
Igår däremot när jag va ute på promenad med mina två fyrbenta hördes det ett ilsket vrål och ut från skogen flyger det ut en luddig golvmopp modell mindre och sätter sig rätt i strupen på Joppe.
Han hade dessvärre inte räknat med att Joppe hade en storebror Dusty som väger 50 kilo och har en massiv tandrad.
Dusty tog den lilla golvmoppen och ruskade om.
Den höggravida kvinnan dvs MOI lyckades platsa Joppe och när väl golvmoppens matte kom kunde jag bända upp gapet på den vita vargen.
Golvmoppens matte va skamsen, skärrad och rätt skadad.
Hennes hund bet sig fast i handen när vi försökte bryta loss dom.
Där stod vi i ösregnet och jag förklarade att hon måste gå igenom hunden ordentligt.
Hon tog upp den i famnen och gick hem
Det är inte optimalt att väga lika mycke som Dustys ena framben och sen tro att man med lite självförtroende och vassa tänder kan bli herren på täppan.
Detta är inte första gången som jag med hund(ar) blir attackerade.
Det har hänt förr och visst är det väl märkligt att kilopriset på kamikaze hundarna legat på ca 10 kilo...
Men det skrivs det aldrig om i tidningarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar