Hon är ju försäkrad

Jag vet inte om det hör till åldern eller om det bara är Wilda som är inne i en period.
En period med väldigt god självkänsla och starkt övermod.
Här hoppas det så armar och ben flyger i en salig blandning.
Volter och saltomortaler löser om vartannat.
Det klättras på möbler.
Upp och ner bak och fram och det ramlas så det smäller i parkettgolvet.
Allt ska provas till det yttersta utifall att det går att göra en kullerbýtta från soffan över till bordet och kraschlanda på golvet.
Jag orkar inte bry mig, vara förståndig, vuxen och gå omkring och oja mig hela tiden.
Jag klappar mig själv på axlen och tröstar mig med att ungen är ju i alla fall försäkrad

Om det skulle vara så att några tänder ryker....