När bägaren rinner över

Ni vet man åker med gott mod ut tilll betet i hopp om att hämta hem två sinkor och dessvärre en galen kviga.
Man kånkar runt på en jävla massa grindar, gör en uppsamlingsfålla.
Hämtar rep och massa kross.
Letar upp dom misstänksamma djuren som står och trycker LÄNGST bort i hagen.
Till en början låter fröken Sunesson väldigt vän på rösten för att inte tala om tålmodig.
Alla djuren är framme mumsar kross och följer sakta med säkert med fram till djurtransporten.

En timme senare.
Med två sinkor på vagnen och en galen kviga(sa jag att hon va galen) som irrar runt, runt, runt så har bägaren runnit över.
Svetten rinner längst med ryggen, tålamodet är slut för länge sedan och kvigan verkar nämnnärt lägga märket till det.
Hon skuttar gladeligen över varje stenmur hon kan hitta.
Fröken Sunesson har nu för länge sedan slutat att skutta efter.
"Din förbannade ko-jävel, om du inte går på vagnen NU så SKJUTER JAG DIG på plats!!!!"
(inte för att jag har jägarexamen eller för den delen jaktlicens med tillhörande vapen, men det låter så mycke bättre)
Jag skäller som den ettrigaste terrierjävel.
Jag skäller så stackars sommarjobbaren får lock för öronen.
Och efter mycke om och män så lyckas alltså 5 man lura in henne i vagnen.

Sen åker vi hem igen med lika gott mod som innan.