En huppigupptäcksfärd

I mitt nya svensson liv så hör det ju till att man tar cyklen vart man än ska.
Inte rasta bilen i onödan.
Värna om miljön kära kamrater.
Jag lastade på Wilda i cykelstolen och trampade iväg åt affären.
Tyvärr så var det Pelles cykel jag använde så jag nådde inte ner till tramporna.
Men det bryr sig inte den gröna näringen om så jag stod upp och trampade dom tre kilometerna som följde.
Wilda satt bak och sjöng.
Mamman flåsade sig fram i uppförsbacken med en stadig mjölksyra i benen.

Men vi lyckades båda handla, lasta in barn och kassar(kassen) på styret och cykla hela vägen hem i motvind.
Om Wilda hade varit ett år äldre hade hon både lärt sig säga "cykeljävel" och "Det var själva fan"
Men hon var så koncentrerad på att ta sig igenom "Björnen sover" så mina syndiga små ord for så lätt förbi.

Sedan tillbringade vi dagen med Linda och Adina.
+ deras små avkommor.
Det är konstigt att man glömmer så fort, hur sjukt söta sådana där små är.
Det är också konstigt hur fort man glömmer bort vakna nätter, kräks och alla dessa bajsblöjor.