Vem vill ha en flyttkartong

Trogna läsare jag har just gjort en viktig upptäckt.
Det finns en värld utanför google,you tube och facebook.
Den heter verkligheten och jag skulle vilja påstå att jag är minst sagt trött på den.
ÖVERjävligt trött.

Mitt i flytten,slipa,spackla,måla,jobba fulltid och annat vikigt ringer dom från dagis.
"Hej Wilda har feber, hon är sjuk"
Helst skulle jag vilja skjuta bort mitt ansvar som den ömma modern och lite hurtigt säga.
"Jamen va bra då hämtar jag henne när jag slutar jobbet, om sisådär tre timmar"
Men jag tar mitt ansvar, jag styr bilen mot Tingshusgården och bär iväg mitt sjuka barn, smeker henne lite lätt över kinden och kramar henne hårt.

Där var vi alltså för fyra dagar sen.
Idag är första dagen som hon varit utan feber.
Idag är första dagen jag ser ett ljus i tunneln, bort från vakna nätter, snorig Wilding som har hängt sig fast på höften.
Där jag satte henne när jag hämtade henne för fyra dagar sedan.

Vi är snart imål.
Vi har flyttat ut från vårat torp och in i ett HUS.
Mitt bland folk, i ett samhälle.
Det känns bättre än väntat.
Det finns ju persienner om man vill gå naken och lufta lite.

Men inte hade vi klarat denna flytt utan Jocke och Sabina eller familjen från Kulltorp som ställer upp och hjälper oss  under självaste midsommarhelgen.
Å inte fan hade jag fått nått drömbadrum om det inte vore för vår egen snickare JoakimLundin.
Nu väntar vi bara på att rörmockaren ska komma och installera dusch och toa så är det så gott som färdigt.