Vem vill ha en flyttkartong

Trogna läsare jag har just gjort en viktig upptäckt.
Det finns en värld utanför google,you tube och facebook.
Den heter verkligheten och jag skulle vilja påstå att jag är minst sagt trött på den.
ÖVERjävligt trött.

Mitt i flytten,slipa,spackla,måla,jobba fulltid och annat vikigt ringer dom från dagis.
"Hej Wilda har feber, hon är sjuk"
Helst skulle jag vilja skjuta bort mitt ansvar som den ömma modern och lite hurtigt säga.
"Jamen va bra då hämtar jag henne när jag slutar jobbet, om sisådär tre timmar"
Men jag tar mitt ansvar, jag styr bilen mot Tingshusgården och bär iväg mitt sjuka barn, smeker henne lite lätt över kinden och kramar henne hårt.

Där var vi alltså för fyra dagar sen.
Idag är första dagen som hon varit utan feber.
Idag är första dagen jag ser ett ljus i tunneln, bort från vakna nätter, snorig Wilding som har hängt sig fast på höften.
Där jag satte henne när jag hämtade henne för fyra dagar sedan.

Vi är snart imål.
Vi har flyttat ut från vårat torp och in i ett HUS.
Mitt bland folk, i ett samhälle.
Det känns bättre än väntat.
Det finns ju persienner om man vill gå naken och lufta lite.

Men inte hade vi klarat denna flytt utan Jocke och Sabina eller familjen från Kulltorp som ställer upp och hjälper oss  under självaste midsommarhelgen.
Å inte fan hade jag fått nått drömbadrum om det inte vore för vår egen snickare JoakimLundin.
Nu väntar vi bara på att rörmockaren ska komma och installera dusch och toa så är det så gott som färdigt.

Renovering pågår

 Elektriker

 Mattläggare

Husägare som inspekterar det nya badrummet

Den tråkiga bloggaren

Javisst är det så.
Tråkig  och oengagerad.
Vad gör hon om dagarna egentligen???
Ett ynka inlägg om dagen skulle hon väl hinna med, ja nånstans emellan jobb, slipa,spackla,måla,hämta från dagis,laga mat,flytta,packa!
Jag vet jag vill och jag borde skriva mer, lägga ut fler bilder.
Men det hinns inte riktigt med livet har kommit och tagit mig med storm, och det må jag säga det blåser som fan häruppe.
Men det går enligt planerna.
Vissa dagar känns det underbart.
Ett eget hus.
Vårat hus
Andra dagar känns det bara som att man står och stampar.
Målade jag inte dessa  fönster igår?och i förrgår??
Har jag bara tre fönster kvar ala tre strykningar vardera

Min lilla bugdet som jag har snålat och sparat på börjar sina efter det att jag freakar ur.
Jag kommer in till affären för att köpa ett parkettgolv och kommer ut därifrån med ett stort hål i plånboken och ett massivt trägolv.
Vad hände där lixom??

Man lever bara en gång är tydligen mitt motto

Dålig karaktär

Wilda och jag var och handlade på Stinsen idag.
Jag körde på den sedvanliga taktiken.
Bär in mitt barn, förbi godiset,kakorna och ända fram tills brödet.
Där släpps hon lös.
Det första hon gjorde var att hämta ett paket öl-korv till pappa.
Sen kom vi till frukt och grönt.
Där nån smart uträknad forskare placerat jordgubbarna i barnhöjd.
Efter att Wilda mosat in fyra stycken och bara skulle hahAHA så köpte mamman ett paket till mellis.

Väl hemma delade vi på jordgubbarna och sparade en skål till pappan.

Nu några timmar senare när dottern somnat och mannen är iväg, kryper den dåliga karaktären fram.
Jordgubbarna tog slut i ett nafs och ölkorven ska jag bara "smaka" på

Fulhuset

SnickarJocke byter fönster

Här är det tänkt att bastuaggregatet ska stå ;)

Wildas rum.

Vackert tänker ni...

Perfekt för en liten prinsessa

Wildas mamma får panikångest bland allt det lulliga..

Hur fan ska man bli en ROck star i detta rum!

Å snart är det väck

Vi kör så det ryker

Nu är det full fart som gäller.
I fredags fick vi nycklarna!!!
I Lördags gick vi upp i ottan, mötte upp snickaren och la i femmans växel.
SnickarJocke bytte ett takfönster, som var placerat rätt över trappen.
Vi andra slipade väggar, rev tapeter, slet ut inredning ja alles.
Sen var det dags att stressa hem och svida om för att gå på 90 års fest.

3 grabbar som fyllt 30.
Pelles och min inställning va från börjar.
"Vi tar det lugnt så vi kan lägga ner krutet på huset imorgon"
Det höll i ca två timmar.....
Men den så kallade lugna kvällen slutade med att Pelle och jag trampade hem med cyklarna vid två på natten.
6 kilometer i ett allt för ett berusat tillstånd
Det som tog sin start med god mat, dryck och gott sällskap och rundade av med några helt galna timmar.

Vi hoppade säck, sköt med luftgevär, dansade tills benen inte bar längre, hängde vid grillen.
Det var ren och skär lycka

Den var dock inte långvarig
När man slog upp ögonen och kände den sprängande huvudvärken sa både Pelle och jag till varandra.
"Varför gjorde vi detta???"
Svaret: Man lever bara en gång.

Sen fortsatte söndagen med slipa,spackla,måla.