I verkligheten

Så har alltså en vecka i kossans tecken passerat.
Den började bra med jag ska inte göra ditten,jag ska inte göra datten och slutade med
Jag ska bara
I teorin låter ord som rehabelitering och skynda långsamt väldigt förnuftiga och bra men i verkligheten spricker den vackra illusionen.
I stället blir jag backstabbad av det onda knäet och får ställa in sjukgymnastiken för dagen då benet föredrar att ligga i viloläge.
Tröstade mig med en pizzabuffe hos familjen i kulltorp sen tröståt vi kladdkaka och några glas rött så nu är det bara bocka av sängen så är dagen fulländad.

Visst är det ändån konstigt att i andras ögon blir jag betraktad som en sämre mamma bara för att jag längtat tillbaka till jobbet och nu mår så jävla bra av att mocka skit och skrubba vattenkar.Pelle å andra sidan anses vara en sån "där" modern man som hellre är hemma med barn än dra in kosing åt familjen. Jag måste erkänna att jag i detta fall är lite trögtänkt då jag inte ens ser problemet.
I mina ögon handlar det bara om rätt man på rätt plats

Det må så vara att kvinnan är född till att föda barn, jag å andra sidan är nog född till att jobba