Prestige

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att det skulle ligga sån prestige i att skaffa barn. Men jodå det förväntas av en att man ska vara nån jävla urmoder som åker in till förlossningen klämmer fram en unge åker hem och börjar baka sju sortes kakor, putsar fönster, går långpromenader mm.
Själv satt jag på bhv en vecka efter den "stora händelsen" ihoplappad, med järnbrist och urinvägsinfektion som ett jävla kolli och sköterskan säger då till mig att om jag kan ska jag inte ränna runt och städa,laga mat etc där hemma.
Som sagt om du kan låta bli
Jag packade in mig själv och Wilda i bilen åkte hem och hela vägen i bilen tänkte jag
Städa! Va fan tror hon, jag är glad om jag tar mig ut brevlådan och hämtar posten.
Är det verkligen detta som förväntas av mig, sån jag ska vara nu?
Så vad gör jag när jag kommer hem, känner det dåliga samvetet tränga fram och säger till Pelle att nu måste vi åka och storhandla.

Det finns redan förutbestämda regler över hur man borde vara som mamma/pappa men ärligt talat man kan inte vara nån annan än den man redan är.
Jag menar va fan ska jag baka kakor för, jag som inte ens äter kakor!