Din hand håller hårt om mitt rövarhjärta

Det är nattens mörkaste timmar.
Huset ligger tyst och dunkelt i väntan på att solens strålar ska få bryta fram.
Jag hör hur den minsta vaknar till och sätter sig upp i sin säng, han sträcker ut sina armar och ger ifrån sig högljudda protester.
Jag tar han i min famn och lägger han bredvid mig i sängen.
Han nästlar in dom knubbiga små fingrarna  i mitt hår och trycker in sitt huvud mot min hals.
Han somnar om och jag kan känna dom snusande små andetagen som lämnar fuktiga  avtryck mot min hud.
Jag ligger vaken en stund omfamnad av hans trygga närvaro.
Han ger mig ro ända in i hjärteroten.

Min lilla pirat jag Älskar dig till månen och tillbaka.

Har jag sagt att han är ETT.

Har jag sagt att han på sin unga ålders höst redan blivit driven, överjävlig och övermodig.

Jag helt glömt bort hur det var.

När allt inom en rimlig radie av en meter upp och en meter in måste saneras och rensas bort.

Om det nu mot förmodan inte handlar om den tråkiga vasen man fick i julklapp som bara står och samlar damm.

Hur tråkigt och avskalat hemmet blir.

Hur man alltid måste ligga steget före.

Och oavsett om man nu gör allt detta så glömmer man bort hela tiden, konstant att han växer, utvecklas och börjar blir mer intelligent än månaden innan.

Han är mer eller mindre "ALL over the place"

Klättrar på allt, tuggar på allt, jagar hundarna,dra storasyster i håret, hoppa ner från soffan med huvudet före, tvätta golvet med toaborsten you name it.

Mammans röst ekar i hela huset 24 seven.

"Rasmus NEJ"

"Rasmus gå ner"

"Rasmus låt bli"

Han tror snart att han heter NEJ i andra namn, men det får tiden utvisa.

Helgen som var

Jag tog bussen upp till Huvudstaden.

6 timmar till att enbart sitta med en bok, kolla landskapen som svepte fram och slumra till utan att någon eller något ropar "MAMMA" i örat.

Sen landade jag hos Katarina åkte iväg till hennes bror med familj åt fantastisk god mat, drack vin, småfnissade och gapskrattade fram till småtimmarna. 

Sen gick vi hemåt kröp ner under täcket, blundande och vaknade 10:40 dagen efter!

Har fan aldrig hänt dom senaste fem åren.

Drog ner och strosade på "SoFo", fyndade i second hand butiker, åt sen middag på "Vapiano" laddade batterierna helt enkelt.

Kvällen sen svidade vi om och åkte på Halloweenfest.
Själv skulle jag föreställa en flygvärdinna från "Pan Am" som hade skurit av sig handlederna då hon var olyckligt kär älskarinna till piloten.Tyvärr råkade mitt tillmålade blod smetas ut grundligt under jackan när vi åkte till festen.

Men vad gjorde väl det.
Kvällen bjöd på jelloshots.
Tilltugg och väldigt gott sällskap.

Dagen efter åkte jag hem full med energi för att möta upp familjen som stod och skrek "MAMMA" i hallen.