Den Wilda springer fram och tillbaka i soffan, hoppar upp och ner.
Själv sitter jag i mitten och himlar med ögonen.
"Wilda sitt ner i soffan annars slutar det med att du slår dig"
Vi har varit här förut så många gånger innan och det slutar alltid på samma sätt.
Fem minuter senare tar hon sats från ryggstödet och missbedömmer avståndet.
Hamnar fel och faceplantar soffbordet.
Tårarna sprutar och den "ömma" modern kan inte hålla sig.
"Vad var det jag sa"
Hulkandes och med en viss rodnad över kinden försöker hon övertyga mig.
"MEN mamma jag slog mig INTE"
"Nänä säger du det så"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar