I sin fars fotspår

Må hända att det blir färskpotatis till midsommar....

Jag mötte Lassie...

Sittter och tittar på "klockan åtta hos stjärnorna"
Känner igen den äldre mannen
Har väl sett han i teve rutan...

Kan inte släppa det rikigt
Sen tänds det ett liljeholmens

Jojomensan fick ju ta emot pris av Landshövdingen 2007.
Då jag fick utmärkelsen "Årets undomsdiplom" av Svensk Mjölk
Han tyckte vi skulle språka lite.
Jag tyckte han upptog min tid då jag höll på att tävla.
Ni vet klippa, tvätta, föna, fixa toppline och ställa ut kor.

Vill mamma ha lite pärlor i fittan??

Ja en tvååring har inte riktigt lärt sig språkets alla konster.
Och just nu är det på tapeten att ha klänningar och tröjor med fickor på.
Så man kan samla på sig allt som man kan tänkas hitta, för att inte tala om hur tuff man är när man står med händerna i fickorna och bara hänger.
Men det blir lätt fel
Så som den dagen vi sitter vid middagsbordet och Wilda häller ut pärlburken över golvet, varpå mamman säger att hon får plocka upp efter sig.
Annars äter hundarna upp dom och får ont i magen...
Den Wilda tar en näve full och stoppar ner dom i fickan på min luvtröja
"Så nu fick mamma lite pärlor i fittan"
Jag tackar allra ödmjukast och struntar i att påpeka att det heter faktiskt FICKA.
Hon lär ju upptäcka det själv en dag.
Helst innan den ljuva 15 års åldern hoppas jag...

Hon inger mig trygghet

Den Wilda vaknar till under nattens timmar.
Hon kryper ner i våran säng.
Vänder och vrider sig somnar inte riktigt om.
"Mamma jag måste ha kossan, den ligger i Wildas säng"
Jag tassar upp och ska precis kliva över trösklen när jag hör min tvååring.
"Du behöver inte vara rädd mamma"
Jag ler innombords
Glad över att min dotter försöker inge mig lite lugn, lite styrka under nattens mörka timmar.
Jag hämtar kossan och kryper ner i sängen.

Några minuter senare sover hela familjen.
Tvåbenta som fyrbenta