Jag vet jag skulle spara, bevara, låta det växa ut. Men man behöver väl inte se ut som en prettokärring för det. Jag kan väl ändån få vara lite lagom spretig och osymetrisk, så som jag trivs bäst.
Så nu känner jag igen mig själv i spegeln igen.
Tusen tack Elina på Åbergs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar